Hej igen!
Gud känns som om det var evigheter sen jag fyllde en sådan vit ruta sist!
Jag är i Trento nu! Det är obeskrivligt vackert här! Gamla torn, kyrkor, broar - japp, min Italien-stereotyp är fulländad. Mackan följde med på resan. Den var längre än vad vi kunde föreställa oss. För det första så sov jag ingenting natten innan för att jag var för upptagen med att se till så att jag hade packat ner allting och inte glömt någonting. Klockan fyra på morgonen kom taxin som skulle köra oss till flygplatsen. Vi flög först till Riga där vi fick vänta ca 2 1/2 h. Under tiden tog vi en kopp kaffe som var den godaste jag någonsin provat i hela mitt liv! Jag vettefan vad det var för sort eller hur jag ska beskriva smaken, men det smakade som om det var gjort av bönor som hade dött och sen farit till himlen, SÅ gott var det!
När vi landade i Malpensa airport utanför Milano försökte vi hitta en bankomat för att hämta ut pengar eftersom vi glömt ta med oss cash- BRA DJANNET! Men vi hittade en efter en massa ståhej. Sedan tog vi buss till Milanos tågstation för att ta oss vidare till Verona, och slutligen byta tåg till Trento. Eftersom jag ännu inte hade lyckats hitta boende så blev vi körda av min fadder hem till Mohamed och hans roomates. As schysst av honom att vi fick stanna där tills jag hittar ett ställe att bo på.
Igår åkte Mackan hem igen! Tack älskling för den fina tiden vi hade i Trento! Jag längtar tills vi ses igen!
Jag kommer snart att uppdatera med bilder från resan.
Jag har lite goda och dåliga nyheter. Jäkla skolan har inte hittat ett boende åt mig, trots att det finns många studentboenden som står tomma! Vi drog till deras huvudkontor och frågade dem om de fortfarande inte hittat något och allt de sa var att jag fanns med på deras kölista och att de skulle höra av sig så fort de visste något. Nästa dag hittade vi en mäklarfirma och frågade dem om de hade något boende åt mig. De hade ett jättefint litet hus med egen trädgård i Trentos finaste kvarter. Efter många om och men så undertecknade jag ett kontrakt för att få hyra huset i sex månader. Efter att jag dumpade mina väskor i den nya lyan kände jag en stoooor ensamhet. Det var tyst som i graven därborta. Den första Erasmus festen skulle hållas i stan samma kväll och jag tänkte ta en dusch, fixa mig snabbt för att sedan dra iväg mot centrum. Vad händer? Jo, jag har inget varmvatten i duschen! Jag kan inte duscha! Mäklaren sa att jag skulle ha kanaler att titta på väl inne i huset när jag flyttade in. Guess what? Inga kanaler. Min dator kunde heller inte känna av signaler från den offentliga reutern Luna. Utan varmvatten eller någon underhållning var jag ensam i det främmande huset. Sen började jag grubbla. "Gud vad ensamt", "Vad tänkte jag på, det är lika bra att vända hem igen", "Jag kan inte leva så här". Riktigt deprimerande! Det tog bara en natt sen bestämde jag mig för att jag inte kunde bo kvar. Tydligare blev det när vaktmästaren kom nästa dag och försökte laga de sakerna som inte fungerat. Han försökte förklara för mig och fråga mig saker på italienska, och jag på engelska. Jag kan inte kommunicera med folk än. Om jag hade bott nära andra utbytesstudenter tror jag att det hade känts lättare och folk förstår iallafall vad man säger.
På måndag tänkte jag gå till mäklarna och begära att de upphäver kontraktet. Jag känner mig lurad. Ett hus som jag trodde skulle vara rena drömhuset visade sig vara rena helvetet! Jag har ont i magen när jag tänker på hur det ska gå på måndag. Jag hoppas att de häver kontraktet. Huset är ju trots allt inte i det skicket värt att leva i.
Just nu bor jag hos Mohamed och hans roomates. Jag vet inte hur länge jag kan bo kvar innan någon annan kommer in och tar min säng som har fått platsen av skolan. Då blir jag hemlös.
Nej nu ska jag gå och sova! Ska iväg till Verona imorrn och eventuellt se en fotbollsmatch! yay!
G'natt!
